Självplågeri.

Varför utsätter man sig för det i vissa lägen?
Man kan liksom inte låta bli..
Tex: viss musik är riktigt jobbig att lyssna på just nu, ändå gör jag det. Jag loggar in på facebook, fast jag inte borde, tror jag.. Varför stängde jag inte av msn för en timma sen? Jag ser ju!
Gör ju bara ont.
En fas som går över?
Hoppas det!

Kanske inte borde skriva om hur jag mår osv.. Men jag tror jag sagt det förut, jag skriver ju för min skull. Och jag fortsätter med det så länge det känns bra. Och jag väljer själv vad det ska stå...  Det finns mycket kvar i mitt huvud som jag sparar helt för mig själv...ni skulle bara veta;)
Men ibland kommer behovet av att bara ventilera något, och det funkar... Även fast man inte alltid har nån som svarar..

Allt är så konstigt nu..  Vissa stunder känns det som allt inuti mig är borta.. Jag är bara ett skal. Kan inte tänka, inte äta, inte sova, inte prata eller skratta.. Ibland känner jag Ingenting, ibland känner jag Allting.. Snacka om att vara scitzofren..

Men idag och just nu känns det ganska bra, mina barn är här, dom sover sött. Jag har en kopp te och massa ljus tända, ett hem som håller på att förvandlas till ett vitt, ljust och fint hem..
Ska gå och sova snart..det är inte lika kul.. Vånda varje gång..kallt, ensamt och väldigt tråkigt..för jag gillar att ligga både sked och fjäril (rygg mot rygg, benen lätt vinklade)

Men jag vet..

Det löser sig, det gör det alltid..




Love you...





/j



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0